Johanna Due-Boje och vikten av att ha ett välfungerande team för att nå framgång

Först och främst – Stort grattis till din världscupdebut!
Kan du beskriva hur det känns att tävla mot de bästa ryttarna i världen?

Tusen tack, det känns nästan overkligt! Att få tävla mot mina största idoler som jag haft sedan jag var ponnyryttare, det var häftigt att uppleva. Glappet från mig till dom är såklart stort men alla är nybörjare nån gång!

Hårt arbete är en av ingredienserna till framgång. Hur ser en typisk dag i ditt liv ut?

Jag är alltid i stallet vid åtta på morgonen, då hjälper jag till med alla stallsysslor.
Sedan sitter jag i sadeln fram till kl 17 då jag får en liten paus innan det är dags för att träna mina elever. Jag håller träningar till cirka kl 21, sedan är det hemåt som gäller. De dagar jag inte tränar mina elever, åker jag själv och tränar med mina hästar. På helgerna är det oftast tävlingar så även då det är full rulle. Bra rutiner gör det enkelt för mig att fokusera på min viktigaste uppgift – ridningen. Alla minuterar i sadeln är heliga stunder för mig då jag måste koppla bort allt annat. Mazy är en häst som jag tillexempel verkligen behöver vara fokuserad på när jag rider – det är så mycket som är viktigt när jag sitter på.

Hur många hästar har du i ditt stall nu?

Nu har vi 13 hästar. Hälften är mina och hälften är träningshästar. Det är endast två som inte jobbas med – Corleone som är pensionerad samt en åring. Resten av hästarna är mellan 3-14 år gamla.

En annan framgångsfaktor är att omringa sig av ett stöttande team – Berätta om ditt team?

Mina föräldrar har stöttat och hjälpt mig på alla sätt, de är otroligt viktiga i mitt team. Sedan Klara som jobbat hos mig i två år. Hon ansvarar för stallet och hjälper mig även med ridningen – hon är en klippa! Givetvis min sambo och mina tränare. Jag har även ett bra samarbete med min veterinär och hovslagare som jag alltid kan ringa och rådfråga om jag behöver.

”Jag är dålig på att sköta allt pappersarbete. Att ta tid att fakturera och se statistiken över mina intäkter för främst träningarna jag håller.”

Vilken del av ditt vardagsliv skulle du vilja blev mer effektivt?

Stallet och mina rutiner flyter på bra men jag är dålig på att sköta allt pappersarbete. Att ta tid att fakturera och se statistiken över mina intäkter för främst träningarna jag håller.

Du bär många hattar; Professionell ryttare, tränare, influencer för att bara nämna några. Vilken hatt tycker du mest om och varför?

Alla hattar ger mig väldigt mycket! Jag lär mig av mina elever och det är inspirerande att hjälpa andra. Jag lever min stora dröm som tävlingsryttare och jag älskar att dela med mig av min vardag. Jag hade dokumenterat allt oavsett mina framgångar som influencer. Jag älskar att kunna gå tillbaka i mitt lilla arkiv och se vart jag var för 5 år sedan. Tillbakablickarna motiverar mig att fortsätta framåt!

Innan du skapade ditt eget team var du en del av Anky Van Grunsvens, när du arbetade för henne i Holland. Vad lärde du dig om teambuiliding när du jobbade för Anky?

Det var väldigt spännande och lärorikt att få ta del av uppladdningen av ett OS och se hur alla i teamet var synkade för att hon skulle prestera så bra som möjligt. I Ankys stall hjälptes alla åt med sysslorna på morgnarna, beridare eller hästskötare spelade ingen roll – alla hjälptes åt tills stallet var klart. Sen satte man igång med sin egen uppgift. Den typen av upplägg skapade en stark team-känsla som jag tog med mig hem.

 Några råd till ryttare som har stora drömmar?

Ge sig iväg och lära sig – se bra ridning! Var inte rädd att ta i, det kommer vara jobbigt men du får så mycket tillbaka. Jag ser mina erfarenheter under de 5 åren jag var hos Anky som en utbildning. Timmarna i sadeln är absolut viktiga för din utveckling men man måste ha lite tur också. För mig var ingången när en av beridarna blev sjuk och jag fick sitta upp istället. De gillade hur hästarna kändes efter min ridning och på den vägen var det.

Vad fick dig att falla för just dressyren?

Min mamma har alltid hållit på med dressyr så det blev ganska naturligt att jag skulle följa de fotspåren. Sedan var även min första ponny 21 år med senskada så hoppning var heller inte ett alternativ.  Men jag gick faktiskt i ett hoppgymnasium, där valde jag att hoppa mina unghästar för en mer allsidig träning. Hoppning är kul men det är lite jobbigt att bära fram hindren.

Vilken häst har betytt mest för dig genom din karriär såhär långt och varför?

Den häst som gjort mig till den ryttare jag är i idag är Brownie som jag red i ungdomslandslaget och int 2. Hon var ett hett sto som lärde mig ödmjukhet och finlir. Jag har henne att tacka för min ridning idag! Jag hade nog inte kommit överens med Mazy om jag inte haft Brownie som visat vägen.