Karin Persson är dressyrryttaren och tränaren som skördat framgångar både i Sverige och internationellt. Sedan sju år tillbaka är hon baserad i USA där hon drivit Stonebridge Sport Horses. Nu är hon baserad i Wellington – och vi träffade henne där!

Vad är det bästa med ditt jobb?

– Hästarna! Att få jobba med det man gillar allra mest, att få träna och utveckla dem i en positiv miljö. Att vara fysiskt aktiv och vara ute.

Du har varit verksam både i Sverige och USA – vad är de största skillnaderna?

– Här är det så otroligt vanligt att ha hästarna i full träning. Vilket gör att tränarna ofta är den som bestämmer över hästarna och träningen och är ytterst ansvarig för allt. Vilket i sin tur gör att det också blir ännu dyrare. Nu har jag ju mest erfarenhet av New York och Wellington, jag antar att det inte är representativt för hela landet…

Du började din framgångsrika ridsportkarriär i Sverige, fortsatte via Tyskland och sedan USA. När du tittar i backspegeln – vilka viktiga vägval har du tagit som bidragit till framgångarna? 

– Att jag spenderat måååånga år på Hogsta och med Lussan. Att rida så mycket olika hästar så att jag har en rätt stor erfarenhetsbas där man varit med om alla möjliga träningssituationer. Förutom Lussan var det ett helt gäng internationella GP-ryttare där. Det var lärorikt att följa andra ekipage från sidan under lång tid. I Tyskland fick jag väldigt många timmar i sadeln, och mycket unga hästar, vilket jag tror är viktigt när man är ung. 

 Så jag tror på att välja en stil som passar en själv, fördjupa sig i det men sedan även ta in kunskap från andra håll för att fortsätta utvecklas. Här i USA har jag varit själv väldigt mycket, vilket jag med facit i hand inte rekommenderar att göra under alltför lång tid. Har man ambitioner och vill utvecklas krävs kontinuerlig tillgång till bra tränare. Här i Wellington finns ju tillgång till alla möjliga tränare under säsongen, inte minst Tinne och periodvis även Lussan. Så mitt svar är lite motsägelsefullt. För mig har det varit att vara på samma ställe under lång tid men att också se sig om efter ny kunskap. 

Vilka är de största utmaningarna upplever du som egenföretagare inom ridsporten?

– Det är en extremt tuff värld, som alla vet. I Sverige såväl som här. Man jobbar hårdare och har mindre semester än andra till att börja med. Du är beroende av att ha god fysik, att din kropp fungerar optimalt hela tiden. Jag tror de största utmaningarna i alla länder är att få det att gå runt ekonomiskt.Nu biter jag mig lite i tungan, men att vara tjej är heller inte en fördel. Det är lite av en ”man’s world”, jag tror kanske mer här i USA än i Sverige!

Hur förbereder du dig mentalt inför en kommande prestation? 

– Jag hade turen att gå en serie av gruppmöten med Kjell Enhager under tiden på Hogsta. Otroligt lärorikt. Jag behöver känna att jag har kontroll, har god tid, etc. Jag har kommit fram till att jag presterar bäst när jag är lite avslappnad och glad, och givetvis fokuserad. När man tävlar dressyr är det ju så många detaljer att förbereda sista timmarna så det gör också att min hjärna går in i tävlings-mode när jag gör dessa.

Du är ny som Ridesumtränare, hur kommer du använda Ridesum?

– Jag tycker det är en toppen produkt! Det ska bli extremt spännande att prova och kanske kan jag hålla lite lektioner även i Sverige i framtiden!

Vem inspirerar dig och varför?

– Jag följer extremt många inspirerande personer på Instagram t.ex. företagsledare, inspiratörer, mentala coacher osv. Jag har förstått att hjärnan är väldigt programmerbar och jag söker hela tiden kunskap för att bli bättre och bättre på det. Jag inspireras ofta av drivna kvinnor från olika områden.

Inom ridningen tycker jag Charlotte Dujardin är fantastisk. Jag är extremt imponerad av Carl Hester, hans sätt att utbilda hästar är för mig så korrekt det kan bli. Dessutom verkar han trots all framgång vara ödmjuk och trevlig!

På närmre håll inspireras jag av Tinne och Lussan. Tänk hur mycket framgångar de båda haft i sina liv och flera decennier av erfarenhet av sporten på högsta nivå. Dessutom fortsätter att hela tiden prestera på högsta nivå, Tinne fortfarande som ryttare och Lussan som tränare. De är ett bevis på att man håller sin röda tråd och jobbar på. Om och om igen.